Så skulle Södertälje styras av gilla/ogilla på lt.se

Något som fascinerat mig en längre stund är nivån på de anonyma kommentarerna till Länstidningens nätartiklar. Ofta har jag tänkt att jag inte ens ska läsa kommentarerna, för att de upprör mig med sin ofta otroligt ogenomtänkta och obehagliga människosyn. Dessutom finns funktionen att gilla och ogilla kommentarer, vilken också den verkar lyfta fram en för mig oförstående bild av läsarna.

Som tur är representerar inte kommentarerna, eller de gilla- och ogilla-tryck som görs, befolkningen i stort och innehållet bland Länstidningens kommentarer sätter inte den politiska agendan. Åtminstone inte direkt, de påverkar bara lite och förbises helt av förnuftigt tänkande varelser. Intalar jag mig.

Vart dessa anonyma kommentörer och gilla-/ogillare kommer ifrån och varför de sökt sig till just Länstidningen i Södertälje är också det en fråga vi inte lätt hittar ett svar på.

Däremot gjorde jag för något tag sedan en liten och högst ovetenskaplig undersökning av hur vår stad se ut, om dessa kommentarer och dess omröstning i form av gilla/ogilla skulle styra i stadshuset (för enligt många kommentarer stiftas till och med lagar lokalt i Södertälje):

Totalförbud för innehav av vattenpipa – 77% röstar för.
Totalförbud för andra kulturer, mat och språk som inte förstås – 66% röstar för.
Om ett brott sker av en föreningsmedlem, ska föreningen i sig dömas som olaglig – 74% röstar för.
Media ska hänga ut personuppgifter efter minsta misstanke om brott utan chans till försvar  – 71% röstar för.

Och så några sanningar som samma gilla/ogilla gör gällande:

Våra skatter går numera inte längre till skola, vård och omsorg, enbart till invandring – 92% tillstyrker.
En helt vanlig kväll i Södertälje innehåller åtminstone några fall av knivhot och stryptag – 83% tillstyrker.

Det finns många fler exempel, några obehagligare än andra om man ska tolka gilla/ogilla som något representativt. En regnig sommardag när man vill blåsa fart i sitt engagemang för ett rättvist samhälle är det inspirerande och känsloframkallande, andra dagar mest skrämmande.

Södertäljes medielandskap och tredje stadsmakt

Den senaste tiden har jag haft anledning att fundera en hel del kring Södertäljes medielandskap. Egentligen går funderingarna flera år tillbaka, då jag länge funderat kring den mediebild som fötts i och om Södertälje och grott långt utanför stadens gränser. Här tänkte jag redogöra som hastigast kring medielandskapet Södertälje, en liten sammanställning kring vilka som utgör den granskande makten.

Siffror på redaktionernas storlek ska ses som en uppskattning av journalistisk styrka och behöver inte nödvändigtvis vara exakt rätt.

Länstidningen

Går självklart inte att komma ifrån LT, vår egen Länsan. Den stora draken på orten med en lång och stolt historia. Papperstidningen som sätter agendan för lokalpolitiken och rapporterar om allt från försvunna katter till dubbelmord och maffia.
Enligt lt.se har Länstidningen 26 personer i redaktionen, innehållande allt från journalister, nyhetschef och fotografer. Till det kommer ett helt gäng administrativ och säljande personal. Tidningen kommer ut sex dagar i veckan.

LT är en traditionell papperstidning där webben är sekundär. ”Alltid mer att läsa i tidningen” är ständigt förekommande och nog för att aktuella händelser kommer upp på webben, men de mer djupgående reportagen finns bara i tryckt form. Trots detta är lt.se välbesökt (ca 125 000 unika per vecka) och sätter agendan för vad som händer i staden. På senare tid har även LT på Facebook börjat vakna till liv – i dagsläget har man 3 321 följare där. Journalisterna på LT är även ganska aktiva på Twitter.

Det verkar som att man faktiskt säljer en del lösnummer i kiosker och på bensinstationer (600 ex/dag 2012 enligt TS) men största kassakon är de 12 000 prenumeranterna och annonsförsäljningen.
Prenumeration på papperstidningen kostar 225 kr/månad men nöjer man sig med en elektronisk PDF-variant kostar det 99 kr/månad.

Målgruppen, hur Länstidningen profilerar sig, hanterar rubriker och förhåller sig till den egna staden Södertälje förtjänar ett separat inlägg – men att de nyligen utökade aktiesidorna i papperstidningen säger en hel del. Likaså den bild av Södertälje som resten av Sverige idag har.

Södertälje Posten

Den traditionella gratistidningen med en massa annonser. SP gör inte så jättemycket väsen av sig men innehåller en del journalistiskt material och läses avslappnat när den dyker upp. Utkommer numera en gång per vecka, har tidigare haft satsningar på två gånger i veckan men landar fortfarande regelbundet i de allra flesta Södertäljebors brevlåda. SP existerar knappt på webben i folks medvetande, även om faktiskt hela tidningen går att läsa på sodertaljeposten.se. Twitter och Facebook får inte heller ta mycket del av SP.

Viss del av den politiska debatten förs på debattsidorna i SP och den verkar läsas av våra beslutsfattare, även om en politiker inte blir lika nervös om en journalist från SP ringer som en från LT.

Redaktionen består enligt sodertaljeposten.se av två personer. Försäljningsavdelningen på dubbla storleken skvallrar tydligt om förhållandet mellan journalistik och annonser i verksamheten. I tidningen ser man ibland ett par ytterligare namn, vilka gissningsvis är frilansare och därför skulle man kunna räkna upp siffran på redaktionen till 3.
Ägdes tidigare lokalt av en Södertäljefamilj, men köptes för några år sedan upp av Promedia, samma koncern som äger Länstidningen.

Newz Södertälje

Uppstickaren som etablerat sig som ett nöjesmagasin med fokus på krog- och musikliv och glada tester av bilar och prylar. Newz kommer inte ut så ofta men bläddras flitigt i på kaféer och restauranger när ett nytt nummer kommit ut. Rör man sig inte på stan så är det lätt att missa Newz, men 7 353 följare på Facebook skvallrar om en yngre målgrupp som gillar innehållet.

Redaktionen består av 2 personer enligt newztelge.se men genom samarbeten med lokalkändisar inom mode, träning och relationer så landar det nog mer åt viktat 3 st.

Man har tidigare gjort försök med att komma ut två gånger per månad, men verkar ha återgått till formen av ett månadsmagasin. Hela tidningen går precis som SP att läsa på webben men webbplatsen i sig har ett ganska spretigt innehåll, trots flera vad det verkar storslagna planer på en nöjesportal. Det känns som att korta uppdateringar och (något populistiska) frågor på Facebook får stå för nyhetstäckningen. På Twitter ekar man med sin frånvaro än så länge. Den politiska agendan har hittills påverkats främst genom chefredaktör Chabbes utspel och krögarmöten, vilka gett avtryck i annan media (LT och SP).

Våra TV-kanaler

Där medielandskapet i Södertälje verkligen blomstrar är inom TV. Vi har två TV-kanaler med nyhetsredaktioner, tävlingar, matlagningsprogram och debatter som sänds live. Suryoyo Sat och Suroyo TV finns båda att se live på webben eller via kabel-TV runt om i världen. Man sänder i huvudsak på Suryoyo och Arabiska och sätter agendan för en del debatt hos Syrianer/Assyrier, men mycket lite av den debatten hamnar i eller påverkar stadshuset.

SVT har även planer på att starta en redaktion i Södertälje.

Några tidigare satsningar

Mitt i Södertälje fanns ett tag men försvann i samband med att Mitt i fokuserade på högre lönsamhet. Kringelstan hade ett utmärkt läge att göra något bra av sin portal men verkade hitta fokus och ekonomi på annat håll. Lokalradiokanalerna har i perioder haft satsningar på lokala nyhetssändningar för Södertälje, men inget har blivit särskilt långlivat.

Maktens fördelning

Att media sätter agendan för vad som ges utrymme för diskussion är en viktig del av den makt som ligger just i media. Att media kallas för den tredje statsmakten är ett resultat av att denna makt är otroligt viktig i ett välfungerande samhälle. Att det finns en utmaning i att hitta balans mellan kritisk granskning av den första och andra statsmakten och att hitta lönsamhet i ett förändrande medielandskap, är tydligt.

Lite talande grafik kring Södertäljes medielandskap och tredje stadsmakt:

Redaktionens anställda

Mediemakten

Skillnaden mellan en insändare och en debattartikel

För en vecka sedan skrev jag artikeln Tillståndsenheten i Södertälje. Syftet med artikeln var att belysa problemet med att tillståndsenheten i Södertälje tolkar alkohollagen på ett för staden negativt sätt. Jag ville med min stil och framtoning att artikeln skulle kännas väl genomtänkt, seriös och ha det där lilla extra som ett debattinlägg bör ha. Med tanke på den otroliga respons jag fått på Facebook, Twitter, på stan, i Pressbyrån och via SMS lyckades jag med mitt mål. Jag väntar fortfarande på det första mothugget i debatten.

I lördagens LT publicerades så min artikel på debattsidorna i papperstidningen och idag dök den även upp på lt.se under rubriken Risk för indraget alkoholtillstånd.

Det som skiljer versionen i LT med originalet är 112 tecken. Originalartikeln hamnade på exakt 2 000 tecken och efter redigering av LT för att få plats i tidningen blev resultatet 1 888 tecken långt.

Vad det gäller både innehåll och budskap tycker jag att LT gjort ett mycket bra jobb med redigeringen, men som författare av originaltexten saknar jag den där retoriska udden. Kanske är det bara jag, men känns inte den redigerade texten mer som en insändare än som en debattartikel? 112 tecken kan göra mycket för känslan i en text.

Tillståndsenheten i Södertälje

Vi läser i LT 8/7 att Centralens Café & Bar riskerar indraget alkoholtillstånd på grund av något som inte kan beskrivas som annat än en icke-händelse. Tillståndsenheten är i farten igen. Vi måste öppna ögonen och ifrågasätta varför inte alla är lika inför alkohollagen. Vi måste sätta stopp för byråkratin som slösar med våra gemensamma pengar.

I det aktuella fallet rapporterar LT att det handlar om att personer stått vid ett räcke och pratat med gäster innanför, där det serveras alkohol. Ingen alkohol har druckits av personerna utanför räcket. Krogen har varken tillåtit, uppmuntrat eller oaktsamt låtit så ske.

Att en öl tas med på toaletten ifrågasätts av tillståndsenheten med ord som ”tillåtit alkohol att tas med utanför serveringsområdet”. Krogen i fråga hade varken agerat systembolag eller sålt alkohol som take-away.

Vidare ifrågasätts hur många procent mat som säljs i förhållande till alkohol på en tredje krog. Inte att drickagäster blivit för fulla för att de inte ätit samtidigt eller att de blivit nekade att beställa mat. Krogen i fråga hade bara valt att inte sälja billiga luncher för att öka sin matprocent.

Varför tillämpas lagen på ett helt annat sätt i vår stad jämfört med andra städer? Besök en servering i Gamla Stan och sätt dig vid borden de placerat direkt på trottoaren, prata med en vän utanför utan att tillståndet ifrågasätts. Din vän kommer inte ens hitta ett räcke att sträcka sig över. Se om du blir stoppad när du tar med din öl på toaletten när du är ute i Trosa. Försök hitta någon som äter på Sturecompagniet klockan 01:00 en fredagskväll. Förstå sedan att det är samma lag som gäller i vår stad.

Det går inte längre att skylla på att tjänstemännen på tillståndsenheten bara följer lagen. Alkohollagen ger stort tolkningsutrymme – i Södertälje ägnar man sig åt den för krögare och gäster mest ovänliga och byråkratiska tolkningen. En tolkning som tar död på vår stads uteliv. En tolkning som ökar utflyttningen. En tolkning som måste ändras.

Erik Karlberg